Skip to content
Under helgen sjösattes ett projekt med små vimplar med stort budskap som ska hängas upp där de är maximalt exponerade och maximalt svåra att plocka bort. Vi valde strömkablar som går över vägen och lyckades få upp våra 5 test-vimplar snabbt och väldigt enkelt. Vi kunde se reaktionerna på olika sociala medier direkt efteråt. Hur svårt det blir att få ner dem återstår att se.
Berätta lite allmänt om dig själv, din uppväxt och nuvarande livssituation.
Mitt namn är Hampus Maijala och jag är 27 år gammal. Jag har en uppväxt på den Småländska landsbygden, i Skirö, som man brukar kalla för Smålands trädgård, så jag har alltid haft nära till både djur och natur under min barndom och tonårstid. Idag bor jag med familjen i den lilla orten Hjältaryd.
När och hur blev du nationell och nationalsocialist? Var det en lång eller kort process?
Jag skulle säga att jag började min resa som nationell i högstadiet, då man kom i kontakt med mångkulturen och rasfrämlingar i en annan utsträckning än tidigare. Det skulle dock dröja ytterligare några år innan jag började få upp mina ögon för nationalsocialismen och vad det faktiskt innebär att vara nationalsocialist. Så jag skulle säga att för egen del så var det en ganska lång process.
Hur blev du medveten om Motståndsrörelsens existens?
Första gången jag hörde talas om Motståndsrörelsen var från nyhetsrapporter
Söndag 8/11 sammanstrålade aktivister och medlemmar i Näste 8 för oktober månads möte, som hölls något senare i månaden än vanligt. Dagen inleddes för aktivister och hugade medlemmar med en energiboost och härdning i form av kampsportsträning utomhus i den matta novembersolen.
Andra föredrog att börja dagen på ett lugnare sätt och dök – liksom några långväga resenärer – upp lite senare på förmiddagen lagom till det omistliga mötesfikat.
Farligt goda
Några kamraters krasslighet gjorde att uppslutningen liksom förra månaden inte var hundraprocentig. De sjukfrånvarande var dock inte samma individer som tvingades stanna hemma förra månaden.
Nästet hade dagen till ära finbesök av radiochefen och riksrådsmedlemmen Fredrik Vejdeland, som kommit på ett av sina sällsynta besök i dessa delar av landet. Efter fikat äntrade han podiet för ett föredrag på temat Annan aktivism. Utrymmet medger här endast några smakprov från presentationen.
Fredrik Vejdeland talar om nya fo
En snabb överblick av Nordiska motståndsrörelsens utbud av aktivism idag och genom åren vittnar om en otrolig bredd och variation. Organisationens utåtriktade aktiviteter genomsyras av kreativitet. Beståndet är digert och nya typer tillkommer ständigt – som nu senast med QR-kodsaktivism mot målgruppen butikskunder – där koder ledande till en webbsida med viktig information appliceras på utvalda varor i butiker. Information om bojkott av israeliska varor nådde på detta sätt förra veckan tusentals butikskunder över hela landet.
Pepsi-ägda Liptons teförpackningar berikade med QR-koder.
När sedan SR:s småländska lokalradio i programmet Eftermiddag – som har tusentals lyssnare – gör ett längre reportage om Motståndsrörelsens tillämpande av denna aktivism i en specifik butik i staden Jönköping, förstår vi att man kan tala om en veritabel propagandaexplosion.
Glädjerusig vid tanken på denna framgång för organisationen hör jag sedan en man i en välkänd nationell podd tala om de
Ursprungligen publicerad på Nordicresistancemovement.org.
National Socialist Creators Club gav nyligen ut det andra numret av deras NSCC Magazine National Socialist, som har Nordiska motståndsrörelsen som huvudämne. Här pratar vi med två av männen bakom NSCC, chefredaktören Daniel Zakal och huvudkonstnären Friendly Father, för att få veta mer om dem och deras arbete.
Detaljer om var man kan köpa tidningen finns i slutet av denna artikel.
Hej Daniel! Skulle du kunna börja med att berätta lite om dig själv och ditt arbete i den nationella rörelsen?
Jag heter Daniel Zakal. Jag är för tillfället bosatt i USA i delstaten Pennsylvania. Jag fyller 27 i år. Jag har en kandidatexamen från Pennsylvania State University och tjänstgör i den amerikanska militären som reservist.
Jag är en av huvud- och medgrundarna av National Socialist Creators Club och Invisible Empire Publishing (IEP) tillsammans med den nationalsocialistiska digitala konstnären Friendly Father. Min nyckelroll
Arrangemanget blev till en ny slags tillställning där man kombinerade Kampdagarna med de tidigare Organisationsdagarna. Helgen bjöd på alltifrån utbildningar och tal, till tävlingar och träning.
Det första som deltagarna möttes av efter att de betalat inträde och satt sig ned, var en invigningsceremoni. Eftersom att det var Näste 3 och 7 som stod som arrangörer, så var det jag själv och aktivister ur dessa nästen som stod för ceremonin. Utan att gå in för mycket på detaljerna kring just detta tillfälle, så tror jag att invigningsceremonier och andra högtidliga akter uppskattas och bidrar till en mer festlig och högtidlig känsla bland deltagarna.
Efter att konferencieren Hampus Maijala sedan hälsat alla välkomna, var det dags för Simon Lindberg att hålla ett föredrag som handlade om Nordiska motståndsrörelsens segertåg. Lindberg är som många vet, mycket skicklig på att tala och lika skicklig är han på att träffa rätt och verkligen nå ut med det han vill ha sagt till alla som l
2020 var ett mycket annorlunda år både för det nordiska folket och för dess förkämpar i Nordiska motståndsrörelsen. Systemets restriktioner och folkets rädsla för viruset gjorde att organisationen behövde anpassa sin verksamhet. Exempelvis var 2020 det första året sedan 2015 då ingen större utannonserad demonstration anordnades och färre offentliga aktioner på gator och torg har genomförts än i vanliga fall. Istället har mer fokus lagts på andra viktiga delar av kampen som exempelvis vildmarksaktiviteter, kampsportsträning och så kallad skrivbordsnazism.
Missta mig inte, det har demonstrerats och det har fortfarande genomförts offentliga aktioner. Antingen flygbladsutdelningar eller ståendes med banderoll och fanor över broar, ungefär 1,5 gång i veckan under året. Detta är inte på något vis en dålig siffra, men färre än vad det varit de senaste åren innan.
Under 2020 har det totalt skickats in 1439* kamprapporter. Medräknat de större aktioner som rapporterats om som artiklar ist
I senaste avsnittet av Ledarperspektiv hade jag en liten utläggning om ”Motståndsrörelsen 3.0”. Jag skulle här vilja sätta det hela även på pränt och försöka utveckla vad jag menar.
Jag menar
Motståndsrörelsen är på väg in i en ny fas i sin verksamhet. Jag
baserar det på vad jag ser i den typ av aktioner som redan äger rum
och hur diskussionen går internt. Vi har haft flera möten där vi
pratat om denna typ av verksamhet och vi följer en enhetlig linje.
Eftersom vi är på
väg in i Motståndsrörelsen 3.0 så har det naturligtvis funnits
både ett 1.0 och 2.0. Innan jag kommer in på ”Motståndsrörelsen
3.0” vill jag gå igenom de två första faserna.
Motståndsrörelsen
1.0 var, grovt förenklat och undantaget de absolut första åren,
en organisation som från 1997 till 2012 var gatukampsbaserad men i
övrigt var mycket intern. Verksamheten bestod i stort enbart av
offentliga tidningsförsäljningar och basaktivism. Aktionerna var
likriktade och så även budskapet (som var ideologiskt snarare än
